Hej!
Tänkte passa på att önska en God Jul och ett Gott Nytt År.
I lördags var vi och tittade på ishockey, damkronorna spelade träningsmatch mot Tyskland. Lill-matte bad om autografer:
Gissa om hon var stolt!
Ha nu en bra helg!
Ho, Ho, Houston!
Bland det häftigaste jag har gjort
Hej!
Houston här.
Tänkte lite snabbt berätta om min helg. Fullspäckat schema, som vanligt, men det hände en helt otrolig grej i lördags.
Lill-matte, denna ständiga källa till utflykter, skulle gå i luciatåget på den lokala julmarkanden i Kungs-Husby. Det är otroligt vackert där ute
så det gjorde inget att vi fick vänta en stund. Vad vi väntade på var ett gäng flyktingar som bor på flyktingförläggningen precis i närheten. Det är ju lite roligt att visa upp våra traditioner, genom att visa upp små utklädda barn i vita nattlinnen och strutformade hattar, lustinga små varelser i rött med luvor på sig, och barn med ledlampor och glitter i håret. Hm, undrar vad de tyckte egentligen. Men, vackert var det och alla frös och var glada.
Många av de som kom från förläggningen hade nog aldrig umgåtts med hundar. De var rädda, klappade konstigt, skällde på mig och Dallas, slängde skräp på oss. Vad gjorde Dallas och jag? Viftade på svansen och var glada. Matte tog sig tid och gav alla barn och även vuxna lite hundgodis att mata oss hundar med. Då händer det något. Jag ser det, Dallas ser det, matte ser det. Det sker en förvandling. Människorna ser oss hundar inte som farliga oönskade hundar, utan som vänner. Dallas och jag är inte längre något man skäller på, utan någon man kan gosa med. Vi får kontakt. Det är så häftigt att vara med om det.
Matte visar hur man klappar, och vi blir gärna klappade. Matte berättar vad vi ska äta, och det inkluderade inte lussebulle. Åh vad de skrattade när jag fick spotta ut lill-mattes lussebulle som jag bara råkade stoppa tängerna i. Vi får godis och blir fotade. Många frågor om hur gamla vi var, vad vi gjorde, om vi var pojkar eller flickor.
Det var en som förändrade sig jättemycket. En mamma, har säkert aldrig haft en hund som sällskap, och jag fastnade för henne. Hon kliade mig, jag pussade tillbaka. Hon gick iväg, och sen kom hon tillbaka. Flera gånger. För varje gång blev hon lugnare, och såg på mig. Du vet, med en sån där blick som undrar vem jag är, vad jag tänker. Vi fick kontakt. Med stor sannorlikhet kommer hon att skaffa sig en hund som sällskap. Jag känner mig mäktigt och stolt, för det var jag som visade henne att hundar är trevliga att umgås med.
Dallas hittade många som ville klappa honom. Han är ju lite lugnare av sig. En man kliade Dallas i nästan en kvart, vilket var långt med tanke på att den mannen säkert inte heller har i umgåtts med hundar förut.
Jag vet att jag upprepar mig, men det var så häftigt att se förvandlingen, och framförallt vara med om att göra den.
På kvällen kom kompisarna Tintin, Selene och Romulus. De två första skulle till Stockholm på söndagen och jaga rosetter, Romulus och jag skulle gå hemma och skrota, eller se till att lill-husse kliade oss.
Det gick bra för Selene, bästa tik 2:a med CACIB och Cert.
Vad Dallas gjorde på söndagen?
Working like a dog. Nä, jag skojade bara. Det gick bra för honom med, dock utan rosetter.
Ha det så bra!
Houston
Träning, träning och match
Hello!
Det här med att skriva är ju jätteroligt, jag har bara inte haft tid till det. Puh, jag har ju fullt upp!
Husse är opererad i axeln, igen, och är sjukskriven året ut. Och då tror du naturligtvis att jag ligger hemma och slöar. Nä, tvärt om. Bilderna här nedan har matte tagit i går morse. Det är fortfarande mörkt, så bilderna är lite si så där.
Sen håller jag ju på att utbilda Dallas, så vi turas om att träna husse.
Det är ett himla slit, ett riktigt hundgöra. Övningarna heter:
Klia hund med höger hand, hund nere vid knäna. Upprepa 3×15 gånger
Klia hund med höger hand, hund uppe på bröstkorgen. Upprepa minst 15 gånger eller tills hunden tröttnar och kliver av ryggen.
Försök klia hund med båda händerna, hund sitter på ryggen. (Här ska husse ligga på magen.) Upprepa 2×10 gånger.
Undvik klia hund, håll händerna på en pinne eller långt skohorn. Försök om du kan, det är inte lätt att undvika klia oss. Hund bär gärna iväg med skohorn, husse får en lätt joggingtur att springa och hämta skohornet.
Övningarna vi har slutat med är:
Stå framåtböjd med armen hängandes rakt ner. Klia hund i ca. 15 sekunder. Upprepa 10 gånger.
Övningarna vi ääälskar:
1,5 timmes vila i sängen. För att verkligen se till att husse verkligen vilar och inte spelar på telefonen, så är det bäst att även Dallas är med på den övningen.
Matchen ja. Lill-matte hade match i Bålsta igår och fick mattes tur nummer på tröjan: 13.
Vi var hemma och pluggade med lill-husse. Mattematik skulle han plugga på, jag undrar var tiken tog vägen. Hittade ingenting.
Ha det så bra!
Houston, PT
Läskiga monster, känsliga tittare varnas!!!
Okej, ni gör detta på egen risk.
Känsliga tittare varnas.
Det är en läskig bild.
En monsterbild.
Vi hjälpte lill-matte att gå och tigga godis eller busa på Halloween.
Och vi behövde inte klä ut oss.
Så, titta på bilden, men kom ihåg att ni blev varnade….
Nej!!! Inte den! Den LÄSKIGA bilden…
Här är den:
Läskig va?
Om vi fick något godis? Näe. Ingenting. Men en lång promenad fick vi.
Alltid nåt!
Ha de!
Houston
Jag passar på att skryta liite
Hej!
Ja det var väl ett tag sedan, men ändå. Skickar en bild från en hemsida för Papilloner, och det är jag som är Silenzio’s Nicodemus. Dallas är Silenzio’s Love Story Boss. Vi kan skryta tillsammans.
Ett stort grattis till alla fina vovvar, och ett jättestort tack till Sara som visade mig så fint i Bästa Hanhundsklassen.
Ha det så bra!
Nu ska vi fortsätta piffa husvagnen!
Houston
Alt-Opel träff i Wetzlar, Tyskland
Hello, eller mer Guten Abend.
Till alla er som inte är medlemmar i PapillonRingen (gå genast med!) så kommer här texten om min resa till Tyskland:
Alt-Opelträff i Wetzlar, Tyskland 2014
Hej!
Houston här. Jag tänkte berätta om min resa med mina hussar och mattar till Tyskland. Ja, min kollega i hundbranchen Dallas får följa med. Varje år vid Kristi Himmelsfärdshelgen ordnar klubben Alt-Opel en träff någonstans i Tyskland för gamla Opelbilar. I år var det i staden Wetzlar som bilarna, äldre än 30 år och av märket Opel, skulle träffas. Resan inleds på
ONSDAG KVÄLL
med att husse kommer tillbaka från provturen i vår Opel Kapitän från 1960 och ruskar på huvudet. Trots flertalet reparationer vill bilen inte gå rakt fram, utan drar lite till höger. Det blir ingen Tysklandsresa för den bilen, utan vi bestämmer oss för att åka moderna Oplar byggda på för en 3-9 år sedan. Lilla Tyskan, som Kapitänen kallas, får stå och sura i garaget. Som tur är har hon sällskap av Kaptenskan, som vår Opel Kapitän från 1962 heter. (Det står även en Plymouth Fury från 1967 i ett annat garage.)
TORSDAG 22/5
Jobbar undan på jobbet och åker hem och packar. Nu gäller det att vara med så hussar och mattor inte glömmer att packa ner oss hundar. Jag försöker förklara för Dallas att han ska vara vaken och springa efter alla väskor och tält och kläder, men han somnar mitt på golvet. Orutinerad yngling. Jag ser till att matte packar ner de viktiga P:na: Pengar, Pass och en stor Påse godis.
FREDAG 23/5
Packa in alla grejer i bilarna, klippa gräset, äta lunch, lång promenad och sedan in i bilburen och iväg till färjan i Göteborg. Lång resa. Ska väl här passa på att presentera mitt resesällskap: det är husse, stora lill-husse med flickvän Sandra, lilla lill-husse, matte och lill-matte. Å så Dallas förstås. Väl ombord på färjan upptäcker Dallas och jag att hundrastplatsen är ett eget promenad däck och är nästan ett helt bildäck långt. Skönt att kissa med havsutsikt! Båtresan blir behaglig, trots att det skäller en massa andra hundar i hytterna runtomkring. Inte skulle väl vi skälla heller? Eller?
LÖRDAG 24/5
Frukost på parkeringen vid affären Citti i Kiel blir det gamla vanliga: hundfoder toppat med krossat levergodis. Hussar och mattar äter mackor och drickyoghurt. När människorna har handlat luktar det korv om matkassarna. Vad de retas. Jag som älskar korv!
Resan går vidare på A7, eller Autobahn 7, genom Hamburg mot dagens mål; staden Kassel. Efter ett par timmar på vägen stannar vi till vid en rastplats och tar lunch. Dallas och jag får följa med till uteserveringen, men för att komma dit måste man gå igenom hela byggnaden med olika restauranger. Inga ”hund-förbud-lappar” på dörrarna, ingen skriker att hundar ska vara ute, ingen höjer på ögonbrynet att det är hundar inne på restaurangen. Jo, folk tittar, men mest för att vi är två Papilloner. Den stora schäfern på andra sidan uteserveringen bryr sig inte om oss, även om Dallas försöker påkalla hans uppmärksamhet.
Innan Kasselbackarna svänger vi av mot en campingplats strax utanför Kassel. Medan tältet sätts upp, och luftmadrasser pumpas, tar Dallas och jag tar en sväng på området för att spana in hundar som bor där. 
Knappt hinner vi göra det innan vi ska vidare mot badhuset Kurhessen Thermal Bad i Kassel. Alla vägar bär till Rom, nä, de bär till badet i Kassel! Alltid ska hussar och mattor dit. Ett mysigt ställe där det finns mineralhaltigt vatten att bada i och en massa olika typer av bastu på övervåningen. Avkopplande kallas det. Bilgarage kallar jag det, för det är det enda Dallas och jag ser. Eller, nja, vi går fram till entrén och luktade runt. Det är kväll, det är svalt i luften, och ändå ska de bada. När det simmat klart åker vi och sover i tältet. Det är så mysigt att få krypa ner i en gosig sovsäck! Ända till en människa ska ner i den också. Du anar inte vad trångt det blir! Men, det är ju bra för att kunna hålla värmen. Tyst är det inte på kvällen. Campingplatsägarens hundar skäller, men både jag och Dallas är för trötta för att översätta vad de egentligen säger. Vi somnar fort. Jag sover i sovsäcken, Dallas sover ovanpå sovsäcken.
SÖNDAG 25/5
Vaknar på morgonen och är ganska utvilad. Jag har haft det för varmt i sovsäcken och ligger nu ovanpå sovsäcken med alla fyra tassar i vädret. Dallas ligger och fryser, och blir mot sin vilja nerbäddad hos kaminen lill-matte och får värma upp sig. Så ligger han i tio minuter, sen är det för varmt för honom.
Dagens övningar består i att riva ner tältet, packa ihop luftmadrasser och sovsäckar, och åka till Lahnstein. Där finns det en campingplats som vi ska bo på. Den ligger precis vid en liten flod som heter Lahn. Vackert, mycket båtar, mysigt. Dallas jagar lite änder.
Långpromenad längst Lahn, hänga upp blöta och fuktiga kläder på ett angränsande staket, äta schnitzel på en restaurang och vi återigen får följa med. Servitrisen ger oss en skål med vatten. Hon är snäll. Schnitzeln är god, åtminstone den lilla bit jag fick smaka. Med beröm godkänt.
MÅNDAG 26/5
Dags för utflykter. Första stoppet är medeltida slottet Marksburg. Alla, även Dallas och jag, traskar alla trappor upp till entrén. Där stannar vi en stund för att titta på turister från olika länder. Papillon uttalas så vackert på franska, och jag förstod även den snälla ryskan som klappade om oss. Inga skyltar om hundförbud, men husse och matte bestämmer sig för att traska alla trappor ner med oss för att vi inte ska råka kissa på någon gammal sten eller ställa till med något. Vi fick vänta vid bilen, och parkeringsvakten vaktade oss också. När alla kommer tillbaka är de mycket imponerade av stenhögen. Lill-matte hade enligt uppgift fått agera provdocka för guiden. Hon hade blivit instängd i en gammal toalett för att visa vad man gjorde med folk som blev för fulla på fest, sitta på en kanon, stå i en gryta för matlagning för att visa hur stor grytan var, guiden visade hur tortyrredskapen användes på henne, och det mest imponerande av allt: hon hade fått pröva en RIKTIG medeltida riddarhjälm. Och allt detta hade hon klarat av med ett glatt leende på läpparna och utan att ha sönder något. Fantastiskt!
Vidare mot klippan Lorelei. Enligt sägen skulle det finnas 7 vackra systrar som gjorde att skeppen på Rhen gick på grund. I verkligheten så är det en massa strömmar och virvlar i floden som gör den svår att färdas på, fast det är ju alltid enklare att skylla på någon än att säga att jag klantade till det. Utsikten är bedårande, åtminstone vad jag kunde se. Vi hundar får inte gå för nära kanten, eftersom det är väldigt, väldigt långt ner. Det finns en häxstol i sten, och den provsatt vi. Kall, hal och inte speciellt skön.
Gräset och dofterna av andra hundar var mer lockande. Dallas och jag passade på att springa ordentligt och leka på gräsmattan innan det var dags att ta sig neråt. Det finns nedanför vid parkeringen en rodelbana som de fyra ungarna åkte. Lill-matte fick inte åka själv, utan fick åka med lilla lill-husse. Stora lill-husse och flickvännen Sandra tog var sin rodel. Husse, matte, Dallas och jag vaktade väskor och fotograferade.
På väg tillbaka till campingen tog vi vägen förbi slottet Westerhaus. Adam Opels ena son, Heinnrich von Opel, köpte slottet och idag äger Ivonne och Johannes Gräfin von Schönburg-Glauchau det. Ivonne är fjärde generationen von Opel som äger slottet. För många herrans år sedan ordnades det en Opelträff för gamla bilar här på slottet Westerhaus, och husse fick en privat visning av slottet lett av ingen mindre än av Fritz von Opel själv, barnbarns barn till Adam, bland hästar och vinrankor. Slottet Westerhaus har stuteri, och producerar mycket gott vin. 
Naturligtvis skulle det handlas ett par flaskor vin, och det var Johannes som var hemma och kunde ordna provsmakning av både vin och druvjuice. Husse och matte luktade mest på korken, vi hundar fick vatten. Om vi alla var lugna och tysta (nu sneglade Johannes på oss långhåriga fyrfotade) så fick vi gå fram till hagarna där hästmammorna med sina föl fanns. Det var ju inga vanliga hästkrakar som sprang runt där, utan snabba rackare i miljonklass. Euro, inte kronor.
TISDAG 27/5
Ah, upp och ut på mera utflykter. Hussar ska köra, och mattar över 20 år ska provsmaka vin. Vi ska till Moseldalen, och vi börjar i staden Kröv. Först lunch, currywurst mitt brot (översatt: bratwurst med äcklig curryketchup på och en torr fralla till) och sedan vinprovning och inhandla Kröver Nacktarsch. (Det tänker jag inte översätta!) Ett mycket gott vin, enligt damerna som smakade. Vidare till Bernkastel-Kues. Det är mycket vackert i Moseldalen, och Bernkastel-Kues är en mycket vacker stad. 
Där finns det ett vin, Doktor-vin, som är lite speciellt för staden. Mycket gott och mycket dyrt. Damerna gick in i en affär, men där fanns det inget som föll dem i smaken. Dallas och jag väntade utanför, och då kom det ut en snäll tant från affären bredvid och matade oss med godis. Sen kom det förbi en mamma med barnvagn som började prata om rasen Papillon med husse. Jag gjorde mitt bästa för att representera rasen, och jag tror att jag lyckades mycket bra.
Nästa ställe, Nürnburgring. Där gör man korven nürnburger rostbratwürstchen, eller har jag tagit fel. Kanske är stället mer känt för sin racerbana. 28 euro kostar det att pröva köra nordschleife i ca. 15 minuter, men det var ingenting någon ville göra med en dieselbil. Vi gick runt och fotade, det mesta höll på att stänga. På en inhägnad parkering stod en av de bilar som rycker ut när det har hänt en olycka på racerbanan för att stänga av banan under tävling. Vad tror du att det var för bil? Ferrari? Lamborghini? Nä, en Opel Insignia kombi. Det gjorde inte Opelfantasterna mindre glada.
ONSDAG 28/5
Äntligen mot Wetzlar! 
Ska bara förbi Rüsselsheim och fota Insignian i porten till gamla Opelfabriken. Vectran har redan blivit fotad där. Vi åkte runt Opelfabriken, den nya, för att leta efter var OPC tillverkas. (OPC är Opels sportbilar.) De hade flyttat, troligtvis för att matte så gärna önskar sig en OPC men försäkringen är så dyr. Och nya körkort med för den delen. Sen försökte vi få en rundtur på fabriken, men det fanns bara på 100års jubileet. Känner du till förresten några fler produkter förutom bilar som Opel har tillverkat genom åren? Svar kan du få i slutet av berättelsen.
Lunch på stående fot, snabbmatställe Imbiss där det finns currywurst mit brot till någras glädje, och sedan gick matte och ställde sig med kameran utanför porten. I väntan på Insignian fick Dallas och jag stå vid en ganska lugn person. Ha sa inte så mycket, jag gillar honom. De andra kallade honom herr von Opel, jag kallar honom Adam.
I Wetzlar så fick vi slå upp tältet på ett gräsfält. Jag som bor på landet skulle nog kalla det för åker, men mitt inne i stan vet jag inte om det är åker. Ojämnt och knöligt var det, men det fanns toa, vatten och dusch. Vad mer kan man behöva. Tog en tur in på träffområdet och kollade på en hel del bilar.
TORSDAG 29/5
Regn. Kallt. Blött. Sover mest hela dagen. Skönt. Och kallt. Myser mycket med Sandra.
FREDAG 30/5
Organiserad utflykt i området. Dallas och jag tar med oss hussar och lill-matte och packar in oss i Insignian, medan Sandra och matte åker Kapitän med ett par andra från Sverige. Jag är så avundsjuk! Inte får vi följa med på tågturen heller, fast jag klagar inte. Jag orkar knappt ta ett tassteg till. Trots det går vi in till centrum i Wetzlar efter alla utflykter. Vacker stad. Mycket optik. Mycket nya hundar och dofter. Nya intryck hela tiden. Jättekul! På kvällen somnar jag direkt.
LÖRDAG 31/5
Upp tidigt med tuppen! Det är marknad för bara Opeldelar. Rena himmelriket för husse. Sandra och matte ska sälja Opeldelar som husse inte längre behöver. Det är soligt och varmt! Äntligen lite värme! Dallas och jag ligger och grillar oss i bakluckan på bilen. Jag skojar bara!! Men visst ligger vi kopplade vid dragkroken på bilen och bakluckan och fönster öppna. Vi kan gå som vi vill både i bilen och under bilen. Matte och Sandra står bredvid och jag håller koll på alla människor och hundar som är ute och går. Det är så skönt!
Dallas och jag går tillbaka till campingen och hjälper lilla lill-husse och lill-matte att riva tält och packa ihop. Vår semester börjar ta slut, och jag är faktiskt ganska glad för det. Det är jobbigt med semester! Längtar till jobbet så jag kan få vila upp mig.
Efter marknaden åker vi tillbaka till Kassel, slänger upp tältet och åker och badar. Efteråt är Dallas och jag sugna på en ordentlig köttbit, så vi föreslår att vi allihop ska gå ut och äta på restaurang. Det gjorde vi också. Det blev restaurangen med kon på balkongen, eller som den mer heter på riktigt Matterhorn Stübli. På balkongen ovanför uteserveringen står det en schweizisk plast ko, därav familjens smeknamn. Där har de en underbar rösti, en sorts schweizisks raggmunk, och fint kött. Servitrisen kom ut med en skål vatten till mig och Dallas. Gott!
SÖNDAG 1/6
Vaknar upp till fågelsång och solen tittar fram. Underbart! Vi äter frukost och tittar på när Herr och Fru Nyblivna Campare packar ihop och åker vidare med sin nya husvagn. De passar på att skrapa upp halva sidan på sin nya husvagn i stolpen på vägen ut. Oj, vad stressade det blev! Det var frukostunderhållningen det.
Autobahn mot Kiel står på programmet, och både jag och Dallas hoppar gladeligen in i bilburen. Vila. Sova. Sortera intrycken. Matte skojar om att vi fyrbenta lagom har hunnit sortera intrycken från första campingnatten. Jo, intryck har vi fått så det räcker en stund framöver.
Kö på autobahn är underbart. Stau, heter det på trafikradion. 14 km eller nåt. Jag blänger surt på matte när vi stannar vid en rastplats och ska äta hamburgare till lunch, nu när vi är så nära Kiel och kön på vägen håller på att släppa. Nu vet vi att vi hinner till färjan. Möter de andra svenskarna från träffen. Gissa om det går fort att åka Kapitän! De hade längre att åka än vad vi hade, och kan inte köra lika fort. Ändå hade de hunnit äta klart precis när vi kom.
När vi kommer till Kiel, så placerar vi bilarna vid hamnen och vandrar sedan in till centrum för att äta middag. Hittar Keiler brauerei, där det har färsk öl och färsk sparris och en stor köttbit till. Mmm, gott! Ölbryggeri i källaren. Som vanligt blir Dallas och jag serverade vatten i skål, men till och med servitrisen skrattar åt storleken på skålen. Vi kunde ha badat allihop i den!
Båten hem är likadan som på vägen till Tyskland, vi vovvar har ett promenaddäck för oss själva. Den här gången är jag inte lika upphetsad över att åka båt, jag är så trött att jag står och sover. De andra svenskarna från träffen kommer till hytten och pratar bort en stund. Både Dallas och jag är så trötta att vi knappt orkar bli kliade. Jag letar upp en ledig kudde, Dallas har slocknat på en annan, och somnar. Och sover, och sover, och sover….
MÅNDAG 2/6
Väcks tidigt på morgonen, pigg och inte alls utvilad, ut och promenerar lite på däck. Åker av båten och köper frukost på närmaste mack. Alltså, vi åker inte av båten, utan vi ”åker” av båten. Tro inte att vi inte sköter oss, åh nej.
När vi trasslat oss ur Göteborg, vacker stad men ack så förvirrande för en som inte är van att själv framföra fordon (matte), så är det många timmar hem. Jag passar på att sova. Vid Laxå delade vi upp oss, kvinnorna skulle handla i Laxå, och männen skulle till en stor biltillbehörskedja i Västerås för att handla lite grejer till den icke förnärvarande fungerande Lilla Tyskan som står hemma i garaget. Först hem fixar middag! Så när Dallas och jag kom hem med frun, flickvän och dotter så var middagen nästan klar. Bara nästan. Hemma. Det är så skönt att jag slänger mig på gräsmattan och gnuggar ryggen i gräset. Borta bra men hemma bäst, visst är det så.
Kom du på några fler saker som Opel har tillverkat?
Symaskiner, cyklar, motorcyklar och kylskåp och så olika typer av lastbilar.
Ha det så bra!
Houston
Jag har sett mitt problem
Hejsan!
Matte till Houston här.
Jo, jag vågar mig in här trots att det var ett bra tag sedan. Inte mycket har hänt, förutom att lille Dallas har nästan botat sin hästrädsla helt, Houston vågar sig fram till dammsugaren och jag har fått mer roliga uppdrag på fritiden.
Men det är inte det jag tänker blogga om idag.
Igår fick jag ett telefonsamtal från en människa som jag skulle kunna våga kalla för vän, trots att vi inte umgås privat. Hon är mitt stöd i livet, mitt ljus, mitt bollplank, min axel att gråta mot. Jag kan bara hoppas att jag ger tillbaka åtminstone en bråkdel av vad jag får. Varje gång vi lägger på luren så känner jag mig som en helt unik och fantastisk människa, fast det egentligen är hon som är det. Jag försöker säga till henne hur otroligt fantastisk och underbar hon är, men det verkar inte komma fram i hörbara ord. Så nu skriver jag ner det istället. Det kanske låter lite ”breda penseldrag” men jag har märkt att jag inte talar om för personer som betyder mycket för mig att jag tycker om dem. Tack, till er alla speciella människor som förgyller min vardag utan att jag talar om det för er.
Om jag tänker efter så finns det en hel del människor som jag inte har uppmärksammat eller talat om för dem hur fantastiska de är. Slarvigt av mig. En del har jag väldigt nära mig, en del är väldigt långt bort, en del har jag aldrig träffat, och en del träffar jag väldigt sällan. Ni betyder alla så väldigt mycket.
Det är ni som hjälper mig ta tag i det där lite jobbiga som har skjutits på ett tag. Ni får mig att kavla upp ärmarna och skita ner händerna, gärna med ett liiitet leende på läpparna och med orden ”det blir inte värre än så här” fast jag innerst inne vet att det KAN bli mycket värre. Utan er skulle ”boken som aldrig skulle skrivas” inte ens ha påbörjats, och jag anser nu att jag kommit nästan halvvägs. Utan er hjälp kommer den boken aldrig att bli färdig. Allt det jobbiga som händer runt omkring mig skulle vara så otroligt mycket tyngre utan att ha orken att ta tag i problemen, istället för att sopa dem under mattan.
Även om det här kanske inte betyder så mycket för er, så ska ni veta att jag är medveten om att jag missar att visa min uppskattning och nu ska jag ta tag i problemet och jobba med det.
Ha en trevlig helg!
Stor kram till er alla speciella människor, och en stor kram till dig du speciella människa för att ha väckt mig. Du vet vem du är.
Tina
Hockeyskolan, avslutning
Hejsan allihopa!
Idag var det avslutning för hockeyskolan, och dagen till ära var det Mamma-match. Lill-matte har sett fram emot övningen, medans matte har inte gjort det. Matte tror nämligen att hon inte kan stå på ett par skridskor. Och det kan hon inte heller, men säg inget.
Alla mammor fick mer eller mindre skydd på sig, och enligt rykten var det många mammor som spelade. Det råder hundförbud i ishallen i Enköping, något som gör mig lite ”putt”. Jag fick vackert vakta bilen tillsammans med Dallas. Dallas kunde faktiskt låta bli förpackningarna med pappersnäsdukar idag, något han annars gillar att riva sönder. När vi väntar så länge i bilen sitter vi inte i hundburen, utan ligger och vräker ut oss i sätena. Vi passar också på att smutsa ner så mycket vi bara kan, fast det är ju inte såååå smart eftersom vi ska ligga där.
Men åter till matchen. Mammorna för -07 kämpade bra, mycket bra. De förlorade med 9-8 mot barnen. Matte gjorde det bästa hon kunde och halkade omkring och försökte sprida bra stämning på planen. Gick så där. Hon ramlade inte en enda gång och mosade inte heller något stackars litet barn. En gång träffade hon pucken.
Nog babblat, här är bilder:
Mor och dotter efter hård kamp.
Lill-matte i tröja nummer 7, husses turnummer.
Matte står upp. 🙂
Matte jagar stackars litet barn.
Lill-matte
Lill-matte
Ha nu en bra helg!
Kram Houston
Superhunden, den tråkiga fortsättningen…..
…. Sen fick vi bada när vi kom hem…..
I alla fall duschades leran, grenar, och barr bort från mage och ben.
Houston, superblöta hunden…..
Houston Raggarsvans 